Lång vila

Akvariet har inte dött. Det var bara min lust att skriva om detsamma som dog.

Mycket har hänt och ändå är allt sig likt i det lilla akvariet i trappan. Fiskarna föds, lever och dör i sitt egna universum. Bara rutinen att se efter dem är den samma som alltid. Man skulle kunna säga att allt förändras samtidigt som det är som det alltid har varit.

Kanske blir det mer liv i trappakvariet igen, håll tummarna.

Lev väl och simma lugnt!

Yngelinplantering

Efter en tid i en avlagd marmeladburk fick våra små yngel så äntligen komma ut i friheten (?) Kanske var det de stora fiskarna som var mest glada över detta beslutet. Ynglen verkade mest livrädda om jag ska vara ärlig.

Det gick ganska snabbt sen försvann de allihop in bland stenar, in bakom vattenfiltret och andra ställen. Vi såg helt enkelt inte röken av dem. Men det gjorde tydligen de stora fiskarna. För nästa morgon stod endast ett av de lite större ynglen att finna. Resten var bokstavligt talat som uppluskade av jorden, eller i detta fallet, några rovgiriga akvariefiskar.

Dagarna gick och det lilla ensamma ynglet vande sig mer och mer vid sin nya tillvaro. Det kom fram när det vankades mat och så försvann det in i sitt gömställe bakom vattenfiltret igen. De vuxna fiskarna har helt tappat intresset för att jaga den lille nu. De låter det helt enkelt hållas där i bakgrunden.

Idag gjorde vi veckorengöringen i akvariet. Då fann vi två yngel till. Ett hade varit under piratskeppet och det andra hade simmat in i vattenfiltret och häll på att bli nedspolad i vasken av mig. Det var ren tur att jag tittade i botten idag också. Annars hade det försvunnit, utan att vi skulle ha saknat det. VIlket slut det vore. Att försvinna utan att någon märker att man försvinner:

Nu simmar alla söndagsslött omkring bland piratskepp och grönska. Det ser behagligt ut.

Har jag förresten berättat hur tama och uppmärksamma fiskarna blivit? När vi går förbi akvariet följer de oss med blicken hela tiden. Stannar vi framför dem och tar upp matburken blir de som tokiga. När luckan öppnas väntar de med gapande munnar på att vi ska mata dem. De är för gulliga de små liven.

Tillskott i en burk

Livet går vidare i vårt akvarium. Precis som livet ute i det stora allvaret. Somliga dör och andra föds. Just nu är det både ock. I morse hittade vi en liten Tetris på botten. Begravningen blev kort och kravlös. Barnen var med och sade adjö innan virvlarna tog med tetrisen bort.

Sen, när jag julstädade, öppnades bokstavligen en helt ny värld för mig men framför allt för invånanrna i vattenfiltret. Jodå, där bodde 10 st små Platy-yngel där inne. Först trodde jag att de var smuts som låg på botten i filtret, men så började smutsen simma runt. Då såg jag dem.

Nu bor de i en hemmagjord yngelbur. En glasburk som hänger på väggen. De andra fiskarna simmar ofta förbi och tittar på småttingarna. Säkert skulle de vilja äta upp alla tio. Men det får de inte för oss.

Nu återstår bara att se om vi lyckas med att få se dem växa upp till nya medlemmar i akvariet. Att alla tio ska klara sig har vi inga förväntningar om. Men det vore kul om någon klarade sig.

Stor saknad för liten vän

Så har det hänt igen. Imorse fann barnen en liten tetris hade under natten gett upp. Med magen uppåt blev det en sista resa till fiskarnas begravningsplats. Pojkarna sörjde en stund innan de ringde till pappas jobb och berättade om morgonens händelse. Vilken dag som helst, om det inte redan hänt utan vår vetskap, ska två Platys föda ungar. De är runda om magen, riktigt runda. De nästan spricker. Spännande att se om ynglen klarar sig längre den här gången.

Har jag berättat om hur lätt det är att fotografera en svart liten fisk som simmar runt likt en skållad iller i akvariet? Inte, då ska jag göra det nu. Det är hur svårt som helst. Beviset ser du strax här nedanför. Sen är det inte lätt att få rätt exponering. Allt blir vitt och så är det en suddig svart skugga i mitten, om man har tur. Oftast har det svarta flyttat sig mot kanten och blivit helt ur fokus. Nog pratat, titta själv och bedöm.

Den är vackrare i verkligheten, Joakim - Black Molly

Mollysarna äter allt de kommer över. Riktiga små dammsugare är de. Tror bestämt att akvariet blivit renare sedan de flyttade in hos oss. Och det tackar man ju inte nej till, att få hjälp med städningen.

Väl Mött.

Saknad och nykomlingar

Livet i akvariet går sin gilla gång. Doris en av Platy-fiskarna blev utstött ur gruppen ganska tidigt. Varför vet vi inte men när det var som värst bet de andra platyna av henne stjärtfenan. Efter det blev Doris allt mer skygg och tillbakadragen. De sista dagarna stod hon och flämtade bakom cirkulationspumpen. Till slut fick vi hjälpa henne över till andra sidan. Så försvann hon en kväll i en liten virvel av vatten. Må hon simma lugnt i de eviga paradisvattnen.

Barnen sörjde en del, men på det hela taget förstod de vad som hänt och accepterade att Doris inte längre finns bland oss. Det var skönt att låta dem komma i kontakt med döden på detta sätt. Frågorna är ju egentligen desamma, för ett barn, att det i det här fallet var en fisk gjorde det lite lättare för oss som föräldrar att förklara det hela på.

SÅ gick en vecka till och tidigare idag åkte vi till djuraffären och sökte nya fiskar. Vi hade lovat att det skulle bli Molly'sar och det blev det. Fyra Dalmatinermollys och en helsvart Black-Molly. Det blev också en ny Doris. En regnbågsfärgad Platy som snabbt döptes till, ja just det, Doris. De små Mollysarna fick namnen Joakim, den svarta. Dalmatinerna heter numera Frida, Isabell, Molly och Oscar. Tyvärr tror vi att Oscar är en hon, men så kan det vara i livet. Den som funderar över detta kan lyssna på låten ""A boy named Sue" av Johnny Cash. En saga om en fars insats för att sonen ska bli härdad av livet självt.

Imorgon är en ny dag i akvariet.

Nya vänner

Igår var vi upp till djuraffären igen. Med oss hade vi ett vattenprov, vi tänkte nämligen utöka skaran av invånare i akvariet. Då ville vi veta att vattnet är okej. Det var det.

Men vilken sorts fiskar skulle vi köpa? Vilka passar ihop med våra Platys? Tipsen vi fick var Guppy, Black Molly eller Neontetror. Valet var inte lätt. Det fick bli omröstning helt enkelt. Det stod mellan Molly och Neontetra. Det blev, efter några tårar och löfte om ytterligare fiskinköp senare, Kardinalfiskar. En sorts Neontetra.

Det blev lite röda mygglarver också, som komplement till flingmaten. Det är bra att variera sig har vi hört. Fiskarna gillar ombytet skarpt. Två små växter planerade vi också när vi kom hem.

Undrar bara hur och framförallt när Kardinalfiskarna äter? När än jag tittar till dem simmar de bakom piratskeppet eller grottan. Medan maten serveras framför de samma.

Beträffande ynglen fick vi också bekräftat att de högst troligt blivit fiskmat. Att bemöda sig yngelbur eller liknande verkar omotiverat. De yngel som klarar att gömma sig under sin uppväxt är tillräckligt starka för att tillhöra gruppen. Dessutom minskar risken för inavel om gallringen är naturlig och hård. Vi kör den hårda stilen.

Fiskmatning

Nu har det gått en vecka och rutinerna börjar sätta sig lite. Som det här med matningen. Att läsa på internet om hur man ska göra var en djungel. Vissa säger en gång om dagen, t.ex. han i djuraffären, och andra säger flera gånger om dagen. Okej, då vet jag precis.

Den enda regeln som vi har är att det ska inte ges mer åt gången än att fiskarna hinner äta upp allt på under en minut. Verkar de hungriga får de en portion till med en gång. Sen är det för närvarande två utfodringar om dagen. Den första vid 07, precis innan barnen ska till skola och dagis (förlåt, förskolan). Och den andra då vi kommer hem på kvällen. Innan middagen. För det mesta är det barnen som matar. De tycker det är spännande. Och det är det verkligen. Jag gillar att sitta och titta på dem.

Ynglen har tyvärr försvunnit. Vi har inte sett dem på flera dagar, därför tror vi att de blivit uppätna av de andra. Men det kommer nog fler vad det lider. Då för vi läsa på lite bättre hur man ska sköta om dem.

• Att göra rent ett akvarium är inte gjort i en handvändning. Det har jag lärt mig nu.